Idag har jag VAB:at, alltså varit hemma från jobbet för att ta hand om min lilla bebis Yuki som fick ett epilepsianfall igårkväll. Jag fick en tid hos veterinären klockan 14:10 och har varit hos veterinären i ca 5 minuter när Yuki helt plötsligt börjar tugga fragda. På några sekunder blir det värre och helt plötsligt kastar han sig bakåt och krampar i hela kroppen. Han spärrar upp ögonen och är helt borta. Veterinären ropar ut till två sköterskor att skynda sig dit och de kommer springande för att försöka sätta en kanyl i benet på Yuki. Det är lättare sagt än gjort eftersom han skakar så mycket, men när de väl fått i den ger veterinären honom stesolid (muskelavslappnande och ångestdämpande). Efter ca 1-1,5 minut avtar kramperna och vi lägger Yuki i hans väska, släcker ned i rummet och jag får sitta ensam och lugna honom. I början är han helt väck och groggy, dimmiga ögon och kan inte fokusera med blicken. Sakta men säkert klarnar han till och vill hela tiden fram och nosa på mitt ansikte för att se att det är jag. Det stesolid han fått har gjort honom vimmelkantig och hungrig, men han är samtidigt rastlös i kroppen och vill inte ligga still.
Vi sitter kvar tills han är sig själv igen och 2,5 timme senare kan vi åka hem med medicin mot epilepsianfall och en inbokad CT-röntgen.
Nu ligger min pälsbebis och sover bredvid mig i soffan.
Under tiden vi sitter och väntar hos veterinären ser jag en man parkera utanför och släppa ut sin hund ur bagageluckan. Hunden blir stressad och orolig när den inser att den är hos veterinären och börjar dra i kopplet och gå runt i cirklar. Då slår mannen hunden med sin krycka han har i ena handen!!!
Så fort han kommer in i byggnaden stormar jag ut och säger:
“Om du slår din hund igen kommer jag anmäla dig för djurplågeri!”
Mannen svarar lite nervöst:
“Slå och slå… Det gjorde inte så ont.”
Jag blir ännu mer förbannad och säger:
“Då ska jag göra likadant med dig kanske?!”
Sen vågar han inte säga mer, men när han sedan går till sin bil igen ser han att jag sitter och bevakar honom. Han låter hunden sitta i baksätet denna gång och tittar nervöst på mig när han kör iväg.
Usch va hemska människor det finns!!!
