Jag ville bara säga att jag inte har försvunnit från jordens yta, jag har bara inte varit hemma sedan mitten av februari.
Mitt liv fick, precis som alla andras, en kraftig vändning under 2020. Att förlora mitt drömjobb som VIP air hostess och inte få flyga längre var nog det tuffaste av allt som hände under det gångna året. Att vara flygvärdinna är inte bara ett jobb, det är en livsstil. Jag och mina närmaste vänner, som alla är flygvärdinnor de också, blev vinglösa och visste inte vad vi skulle göra med våra liv. Tack och lov hade jag skolan och mina studier som jag hunnit påbörja innan jag blev arbetslös. Så mitt fokus har varit på att avsluta studierna innan jag ser vart livet tar mig. Och 2021 har fått en mycket händelserik start, men på ett bra sätt jämfört med förra året!
Sist jag bloggade berättade jag ju att jag hade praktik på en eventbyrå jag drömt om att få arbeta för. Det blev fem mycket lärorika och roliga veckor i Stockholm och tiden gick alldeles för snabbt! Jag fick sedan två nätter hemma i Helsingborg innan det var dags att bege sig av igen mot nästa praktik… Och denna har nu pågått under lite mer än fem veckor (och jag har lite mindre än tre veckor kvar). Denna gång och as we speak befinner jag mig i Grekland på en tv-inspelning!
När jag kommer hem igen i mitten av maj får jag ytterligare två nätter hemma i Helsingborg (tillräckligt för att hinna packa om väskorna) och sedan bär det av en vecka till Spanien! Denna resa kommer dock inte vara någon praktik-resa utan mammas 60-årsfirande! Det ska bli mysigt att få spendera lite tid med familjen efter så lång tid på resande fot, men sen är det dags att återgå till verkligheten och äntligen få träffa mina älskade vänner igen. Det enda som är kvar av skolan då är redovisningar (från våra praktiker), aktivitetsdag och sen examen!
Efter vår examen den 4:e juni står jag för typ första gången i mitt liv helt ovetandes om vad framtiden ska innebära för min del. Vinglös och arbetslös (eller kanske inte helt, jag har redan lyckats fixa ett extrajobb jag skulle ha börjat på i slutet av mars om jag hade varit hemma).
Jag har alltid en plan för mitt liv, vet vart jag ska, har utsatta mål och ambition att ta mig dit. Men med en pandemi har man tappat den kontrollen lite eftersom man inte kan göra allt man vill göra. Därför är jag så oerhört tacksam för att jag fått vara utomlands så länge som jag varit nu.
Jag har dock börjat se mig om efter arbete såklart, och jag är självklart villig att ta vilket jobb som helst för att ha en inkomst, men vid 35 års ålder trodde jag inte att jag eventuellt skulle behöva börja om från början igen.
Jag har dock en backup till hösten/början av 2022 som jag ska berätta om i nästa inlägg…
