Läsarbrev

Jag är så glad för att ni alla ställer frågor och är intresserade av att veta mer om livet som flygvärdinna. Jag ska snart ta mig tid att svara på de frågor som kommit in de senaste dagarna, så jag har absolut inte glömt er!

Jag fick dock en kommentar av Cat som jag tänkte ge lite extra uppmärksamhet:

Hej Flygvärdinnan!
Jag har nu plöjt igenom hela din blogg. Det har tagit sin tid men det var värt det.

När jag var i högstadieålder minns jag att jag drömde om att jobba som flygvärdinna alternativt reseledare. Det som lockade var att träffa människor och att vara på resande fot. Jag älskar nämligen att vara på resande fot. Något jag upptäckt ju mer jag rest. Bara känslan av att sätta sig i ett flygplan, höra när motorerna snurrar fortare och fortare och känna hur planet tar sats för take off. Det är en sådan mäktig och underbar känsla. Men när man är liten är självförtroendet inte så starkt så de där drömmarna försvann någonstans långt bak i huvudet.

Efter 10 år har jag hunnit jobba som kock, konferens- och frukostvärdinna, butiksbiträde, grafisk designer samt ekonomiassitent (och lite annat i form av sommarjobb). Nu sitter jag här på mitt kontor och känner: Vill jag detta? Jag tittar på min kollega som jobbat här 6 år mer än jag, på samma avdelning. Jag frågar igen: Vill jag detta?
Nej! Jag vill inte detta.

En bekant till mig har precis sadlat om till flygvärdinna och hon pratar så gott om det. Mina gamla drömmar börjar bubbla. Jag är ju fortfarande ung. Har inga barn som hindrar mig. Varför skulle inte jag också kunna bli flygvärdinna? Jag bara MÅSTE bli flygvärdinna. Och efter att ha läst din blogg är jag övertygad.

Jag har hittat ett jobb jag vill söka och måste börja fila på mitt CV. Jag har också lite frågor till dig och om du orkat läsa igenom hela denna text, ända hit, vore jag ytterst tacksam om du ville svara på dem.

1. Har du några tips på vad man ska lyfta upp i sitt CV. Bör man ha bild?
2. Alla tunga lyft du pratar om – är det väskor osv?
3. Hur tacklar man egentligen en otrevlig resenär?
4. Du tog upp att Linda Rosing grät när hon gjorde utbildningen. Är den verkligen så svår?
5. Jag har synfel, men får köra bil utan korrektion och jag har perfekt syn med linser. Får man ha linser?
6. Känner du att du någonsin får sova ut?
7. Hur länge har du jobbat som flygvärdinna?

Mvh Cat

Hej Cat!
Det värmer så otroligt mycket att du blivit övertygad att flygvärdinneyrket är något för dig efter att ha läst min blogg. Jag blev verkligen rörd av din kommentar och din historia.
Jag känner också precis som du beskriver en mäktig känsla när flygplanet gör sig redo för takeoff och älskar att vara på resande fot och träffa nya människor.
1. Din CV ser verkligen bra ut! Jag tycker du borde lyfta fram allt det du beskriver för mig, både det om att du älskar att resa och din sociala sida. Lyft fram att du har en serviceminded sida och vill sadla om till en dröm du haft länge.
Du bör definitivt ha en bild i din ansökan. En bild säger mer än enbart en text och ger en personlig touch.

2. Det ingår inte i våra arbetsuppgifter att lyfta passagerarnas väskor, men när man har en slot och gamla Agda står och blockerar mittgången får vi ibland lyfta upp hennes överviktiga handbagage för att underlätta och komma iväg i tid.
De tunga lyften jag egentligen pratar om är de trolleys vi drar i och skjuter framför oss, de fulla kaffekannor som bärs dagarna i ända, de hundratals säten vi böjer oss över, osv. Att arbeta som flygvärdinna är oerhört icke-ergonomiskt, men tränar man och håller igång på fritiden samt tänker på hur man böjer sig och inte lyfter med ryggen ska det inte vara någon större fara.

3. Att tackla en otrevlig resenär är inte det enklaste. Det är faktiskt något som kan ta tid att lära sig och jag ser fortfarande kollegor som kan ha problem att hantera en bråkig situation med en passagerare. Jag tycker själv att jag har lärt mig hantera unruly passengers på ett ganska bra sätt efter mina år inom service- och flygbranschen, men självklart ser situationerna olika ut från gång till gång.
När man går till jobbet sätter man inte bara på sig sin uniform utan även en annan attityd. Man måste tänka på att man är flygbolagets ansikte utåt och samtidigt som en passagerare inte har rätt att vara otrevlig så måste man tänka på att det sitter flera passagerare runtomkring och lyssnar på allt man säger. Vad du än säger anser passagerarna att det är flygbolagets åsikter. Därför ska man vara bestämd, men inte ta någon skit. Man kan avleda en otrevlig situation genom att påpeka varför man finns där (för säkerheten) och att passageraren har ett val att antingen skärpa till sig eller lämna flyget (med eller utan hjälp av säkerhetspersonal/polis). Och detta uttrycker man självklart på det trevligaste men mest bestämda sätt man kan!

4. Utbildningen är verkligen inte så svår att man kommer gråta. Linda Rosing visste nog inte vad hon gav sig in på. Att vara flygvärdinna handlar om mer än att bara se snygg ut och strutta ned längs mittgången. Det var säkert ett PR-trick samt för att påpeka hur duktig hon var som genomgick en utbildning.

5. Japp, man får ha linser och även glasögon.

6.Jag känner definitivt att jag får sova ut! Det är inte alltid man har tidiga morgnar eller nätter, utan ibland jobbar man eftermiddagar/kvällar och då är det lättare att hamna i rätt dygnsrytm. Dessutom har vi arbetsnycklar som vi jobbar efter som gör att vi är lediga fler dagar än i andra yrken.

7. När jag avslöjar min identitet kommer jag berätta detaljer som hur länge jag arbetat. 😉

Hoppas du fick svar på det du ville veta och att du har fått tillräckligt med kött på benen för att våga söka jobb som flygvärdinna.
Jag vill jättegärna veta hur det går för dig.

Önskar dig all lycka till och hoppas att du får dina vingar som du drömt om!