Idag skulle min lilla pälsbebis ha fyllt 13 år. Jag slutar aldrig tänka på dig och börjar alltid gråta när jag skriver om dig. Du var verkligen min älskade bebis, mitt sälskinn, världens bästa vän, sidekick och trogna följeslagare sedan jag hämtade hem dig en dag under våren 2005 utanför Sundsvall. Så mycket personlighet i en så liten förpackning! Det fanns och kommer aldrig finnas någon som Yuki!
Jag trodde definitivt att vi skulle få många fler år ihop, men under nästan tio år förgyllde du mitt liv. Och alla som fick äran att lära känna dig har fortfarande gott att säga om dig, du fina lilla vavva. Älskar dig för alltid!
Lillebror var mjuk att sova på i bilen.
