Jag var och hämtade Yukis aska idag, även om jag bävade inför det. Och såklart började jag gråta när jag fick urnan överlämnad till mig.
Nu står urnan på en hylla bredvid två ljus som jag tänt och där får den stå tills jag bestämt mig vart jag ska sprida hans aska.
Det är sjukt att cancer tar så många liv varje år. Och att man kan få cancer typ varsomhelst i kroppen, t.o.m. utan att ha levt ett ohälsosamt liv! De flesta känner någon som har, har haft eller har gått bort i cancer (Yuki är den tredje närstående till mig som har gått bort i cancer). Som närstående är det tufft, och något man kan göra är att supporta cancerforskningen så att fler ska kunna botas.
Det finns ju alla möjliga insamlingar och jag skulle vilja uppmärksamma en som heter ForLife, som är en verksamhet som säljer armband (med bl.a. föräldrars telefonnummer så att barn inte ska komma bort) och andra användbara produkter till förmån för cancerforskning. På deras hemsida www.forlife.nu kan man köpa dessa produkter och bidra till att göra skillnad.
En liten skillnad är alltid en skillnad.
