Godmorgon fina ni!
Jag satte väckarklockan fem minuter tidigare för att jag skulle hinna säga hej till er innan jag beger mig mot flygplatsen och dagens arbete. Ni är säkert inte vakna nu, det är bara flygvärdinnor och reklamutdelare som är vakna så här dags (jag träffar nästan alltid på någon stackare som släpar en stor vagn med reklamblad vid den här tiden på morgonen).
Jag kan inte snooza hur gärna jag än vill. Det är ju så skönt att vakna och inse att man inte behöver gå upp än, men då är jag livrädd att jag ska somna om och försova mig. Min största fasa! Det går ju inte att försova sig som flygvärdinna då flera hundra passagerare blir sittandes i väntan på att man ska storma in genom flygplansdörren så man kan åka. Det har tack och lov aldrig hänt mig, men jag har varit med om att någon kollega inte har vaknat i tid för att mobilen inte haft tillräckligt med batteri, osv.
Den 1 januari detta året var det kaos! Om ni har en iPhone upptäckte ni säkert att det var en bugg som gjorde att väckarklockorna inte ringde, och detta skapade stora problem för oss som skulle till jobbet tidigt på morgonen. Många blev utkallade på sin standby denna dag för att flygvärdinnor försov sig hit och dit.
Nu börjar jag få ont om tid. Måste rusa!
Ha en fin dag allesammans! Hörs ikväll.
Fly safe!
Hej Flygvärdinnan!
Jag har nu plöjt igenom hela din blogg. Det har tagit sin tid men det var värt det.
När jag var i högstadieålder minns jag att jag drömde om att jobba som flygvärdinna alternativt reseledare. Det som lockade var att träffa människor och att vara på resande fot. Jag älskar nämligen att vara på resande fot. Något jag upptäckt ju mer jag rest. Bara känslan av att sätta sig i ett flygplan, höra när motorerna snurrar fortare och fortare och känna hur planet tar sats för take off. Det är en sådan mäktig och underbar känsla. Men när man är liten är självförtroendet inte så starkt så de där drömmarna försvann någonstans långt bak i huvudet.
Efter 10 år har jag hunnit jobba som kock, konferens- och frukostvärdinna, butiksbiträde, grafisk designer samt ekonomiassitent (och lite annat i form av sommarjobb). Nu sitter jag här på mitt kontor och känner: Vill jag detta? Jag tittar på min kollega som jobbat här 6 år mer än jag, på samma avdelning. Jag frågar igen: Vill jag detta?
Nej! Jag vill inte detta.
En bekant till mig har precis sadlat om till flygvärdinna och hon pratar så gott om det. Mina gamla drömmar börjar bubbla. Jag är ju fortfarande ung. Har inga barn som hindrar mig. Varför skulle inte jag också kunna bli flygvärdinna? Jag bara MÅSTE bli flygvärdinna. Och efter att ha läst din blogg är jag övertygad.
Jag har hittat ett jobb jag vill söka och måste börja fila på mitt CV. Jag har också lite frågor till dig och om du orkat läsa igenom hela denna text, ända hit, vore jag ytterst tacksam om du ville svara på dem.
1. Har du några tips på vad man ska lyfta upp i sitt CV. Bör man ha bild?
2. Alla tunga lyft du pratar om – är det väskor osv?
3. Hur tacklar man egentligen en otrevlig resenär?
4. Du tog upp att Linda Rosing grät när hon gjorde utbildningen. Är den verkligen så svår?
5. Jag har synfel, men får köra bil utan korrektion och jag har perfekt syn med linser. Får man ha linser?
6. Känner du att du någonsin får sova ut?
7. Hur länge har du jobbat som flygvärdinna?
Mvh Cat
Hej!
Här kommer ett inlägg från en som är flygrädd. Googlade på flygrädsla och hittade då din blogg som jag tycker är rolig att läsa, fastän mej förvånar det såklart att så många vill ha ditt jobb. Jag tycker det är ännu jobbigare att flyga nu sen man förbjudit rökning ombord och undrar om det verkligen är p.g.a. säkerhetsskäl bara som man gjort det. För i så fall måste det ju verkligen ha varit farligt att flyga innan, eller? Önskar dej en trevlig helg & tackar för en bra blogg!
Kram
Anneli