I onsdags ringde min pappa och jag hörde på en gång att han lät allvarlig på rösten. Han kollade först om jag var ledig och när jag sa ja sa han att något tråkigt hade hänt… Usch, vad man får kalla kårar när man hör de orden!
Han berättade att hans katt Fezzen (vår familj är sådär på djurnamn) som vi har haft sedan 2002 hade blivit hittad av en av hans grannar liggandes påkörd vid vägen inte långt från där pappa bor på morgonen. Pappa hade gått dit och hämtat hennes lilla kropp och ringt min syster Cindy som jobbar på en veterinärklinik. Efter att ha sett Fezzens kropp sa hon att hon måste ha dött omedelbart för hennes klor var inte ens utfällda. Cindy hade åkt till vår yngsta syster Saritas jobb och hämtat henne och vi grät allihopa, t.o.m. pappa som jag knappt sett gråta någon gång i mitt liv. Pappa lät dock inte Sarita eller Cindys pojkvän se Fezzens kropp för det var enligt honom en hemsk syn som han önskar att han sluppit minnas.
Fezzen var hans lilla ögonsten. Han brukade köpa räkor till henne varje lördag (tills min syster sa att hon inte ska äta räkor p.g.a. salthalterna), men då fick hon annat gott istället. Och han vispade upp ägg till henne för att hennes supermjuka päls skulle hålla sig glansig (har aldrig sett en katt med så fin päls!) och hon låg alltid i hans knä när han tittade på fotboll. Han brukade även ha en liten kartong ståendes i hallen åt henne för att hon (precis som alla katter) älskade att sitta i kartonger och bita på kanterna.
Jag var hemma hos honom senast i slutet av januari och det var alltid lika gulligt att se hur han och hans katt hade sina rutiner varje dag; när han vaknade och kom ut i köket följde hon med och pratade med honom. Han gjorde hennes frukost sen höll hon honom sällskap när han åt sin makrillsmacka (som hon självklart fick smaka av). Sen ville hon gå ut eller sitta på balkongen.
Var hon ute när han kom hem på eftermiddagen räckte det med att hon antingen hörde hans bil komma eller att han skramlade med nycklarna så kom hon springandes och följde honom in.
Fezzen fick en kull kattungar när jag fortfarande bodde hemma och en av de kattungarna behöll min syster och har kvar än idag hemma hos sig. Den kissen fick självklart namnet Lilla Fezz, men sanningen är att Lilla Fezz är nästan dubbelt så stor som sin mamma och väger säker tre gånger så mycket! Fezzen såg trots sin höga ålder nästan ut som en kattunge med sin smala lätta kropp, fantastiska päls och vackra gröna ögon.
Hon kommer vara evigt saknad av oss alla! <3
