Samma födelsedag som min morfar, den 2:a februari, som även han gick bort i cancer under en decemberdag för 14 år sedan.
Idag skulle du min älskade Yuki ha fyllt 10 år, men för exakt två månader sen förlorade vi dig. Så idag fick vi istället sprida din aska, för alltid borta, men aldrig glömd.
Jag har bävat inför denna dag då en begravning på något sätt får allt att kännas så definitivt. Jag ville att platsen som askan skulle spridas på skulle kännas rätt. Det skulle vara en avskild plats där Yuki har tyckt om att vara. Tillslut fann vi den och då kändes det rätt. Men jag trodde aldrig att jag skulle behöva säga farväl så snart, för jag trodde vi hade många år tillammans kvar. Ingen kommer någonsin att kunna fylla det tomrummet du har lämnat!
Du fattas oss.
