Trots att jag flyger privatjet varje gång jag jobbar var det inte förrän i våras som jag flög Business Class för första (och hittills enda) gången! Om man nu inte räknar med Norwegians Premium Class, men det är inte riktigt samma nivå… Det var när jag flög till New York med Sanna, som jobbar på SAS, som jag blev uppgraderad tack vare att Sanna jobbade ombord. Och jeeez va nice det var! Det enda man gjorde var ju att äta och dricka gott. Det serverades till och med varma nötter i en egen liten skål och inte de kalla fattiga ekonominötterna i en påse man är van vid. Man fick minst två val av förrätt, varmrätt och efterrätt. And unlimited champagne. Så mätt jag var!
Sätet hade inbyggd massage, man hade stor tv-skärm och massa space. Man kunde fälla ned stolen så man kunde sova helt liggandes med mysigt täckte och skön kudde.
Som rookie i business class visste jag inte hur jag skulle fälla ihop bordet när jag äntligen ätit klart (det var en flygvärd som fällde ut det åt mig när han kom med första omgången mat och jag såg inte hur han gjorde). Jag försökte hitta någon knapp som fällde ihop det, men icke. Jag försökte lite försiktigt rycka och dra i bordskivan för att se om den gav vika åt något håll utan att han på andra sidan gången såg att jag inte visste jag vad gjorde. Nope, nada. Jag satt istället tyst och stilla och tittade på en film tills Sanna äntligen kom och frågade om jag hade det bra, då viskade jag “hur fäller man ihop bordet?!?!” och hon visade hur. Haha!
Tur att det iallafall är socialt accepterat att fota sin mat nuförtiden, även om jag tyckte det var lite pinigt och försökte göra det utan att någon såg.
Champagne innan takeoff. Och varma nötter fick man också, inte kalla ekonominötter.
Löjrom till förrätt.
Jättegod ravioli till varmrätt.
Och såklart dubbla efterrätter: chokladkaka och ost med kex.
