Idag har jag tagit det första steget mot att bli blodgivare. Min pappa har alltid gett blod så länge jag kan minnas, och jag tycker det är en fin gest att bidra med blod som kan rädda liv.
Jag har alltid varit livrädd för nålar och blod och tänkte när jag var yngre att jag kanske skulle kunna bli kvitt min nålrädsla samtidigt som man gör något bra. Men när jag började flyga fick man inte lämna blod dels eftersom man, dock temporärt, får lägre blodtryck och man arbetar i en tryckkabin som påverkar kroppen, så det blev aldrig av.
Nu skulle Sanna lämna blod idag och jag och Jonna följde med för att passa på när vi är nu är lediga en hel vecka till (och på den tiden hinner kroppen återställa sig helt) så jag registrerade mig, tog blodprov, fick mina blodvärden kontrollerade och väntar nu på svar för att få veta att jag är frisk från eventuella sjukdomar.
Det slutade dock med att Sanna inte fick lämna blod för att hon nyligen var i utomlands, så Jonna bidrog istället (hon är blodgivare sedan tidigare).
Jag vet inte hur jag ska klara av att lämna en halv liter blod sen bara eftersom jag blev illamående av att ha nålen i armen den korta stund det behövdes för ett litet blodprov, men jag får väl svimma och vakna när det är klart så slipper jag märka något… Och så ska man passa på när man är ledig och inte ska flyga, så länge man inte varit i t.ex. USA för då måste man tydligen vänta några veckor.
Efter besöket hos blodgiveriet tog vi en fika på stan för att fylla på energin (jag som bara tog ett litet blodprov).
Jonna lämnar blod. Alla sköterskorna var jättetrevliga och omtänksamma.
