Jag är nyss hemkommen från Malmö där jag träffat min vän Fredrik som jag inte sett på evigheter! Det är skönt med såna vänner som det kan gå lång tid innan man ses, men när man väl gör det så är allt som vanligt och man börjar där man slutade sist man sågs. Fredrik och jag lärde känna varandra när vi båda hade flyttat till Helsingborg 2006 för att plugga (jag från Stockholm och han från Karlshamn). Vi pluggade olika linjer, men bodde på samma studenthem. Det blev jag, Fredrik och två andra tjejer som hängde ihop, festade och var som en liten familj. Ett år senare flyttade vi båda därifrån och har sedan dess bott långt ifrån varandra, men hållit kontakten.
Det är dessa vänner som man värdesätter för de finns kvar trots många mil bort. Jag har några tjejkompisar kvar i Stockholm sedan gymnasietiden som jag också fortfarande står väldigt nära och betyder mycket för mig.
Jag har alltid varit en sån som hellre har några få men nära vänner, istället för många och ytliga bekanta. Med åldern har man lärt sig att även vänner kan svika en och att en vänskapsrelation fungerar lite som ett förhållande. Och jag har insett att ärlighet och förtroende är en stor del av grunden som måste finnas och inte kan byggas upp när det en gång blivit förstört. Det finns människor som fått fler chanser än de förtjänat och inte tagit tillvara på de chanserna. Sen finns det de som aldrig behövt ens en andra chans för de skulle aldrig såra en från början. Det är de vännerna som står mig närmast.
Jag vet inte vad jag svamlar om, jag blev lite rörd över att jag har så fina vänner bara! 🙂
