Ni vet när man varit sjuk och äntligen blivit frisk och uppskattar det så sjukt mycket? Det är jag just nu. Jag har varit sängliggandes med feber, noll aptit och har knaprat antibiotika i en vecka. Fick först fel antibiotika och fick lida i tre dagar innan jag ringde till vårdcentralen och frågade varför jag fortfarande var döende.
Den känslan plus lyckan att få komma hem och spendera söndagen med pojkvännen när man trott att man egentligen skulle ha varit borta i åtta dagar gör att jag just nu sitter och njuter på ett flyg hemåt.
Detta var första gången jag behövt sjuka mig från mitt nuvarande bolag och trots att jag satt på akutens helgöppna vårdcentral förra söndagkvällen och hade ont i hela kroppen och mådde urkasst får jag alltid ångest när jag inte kan jobba. I förrgår började äntligen den rätta antibiotikan att verka och jag kunde med lite itvingad mat och några Ipren flyga lite. Hamnade i ett land vars huvudstad jag aldrig besökt förr och tänkte passa på att göra lite sightseeing, men tyvärr mådde jag inte så bra som jag trodde och blev kvar i min hotellsäng hela dagen. Men idag ÄNTLIGEN mår jag så gott som helt bra!
(PS. Rubriken på inlägget är något vi säger med ynklig röst när vi är sjuka i vår familj… Internskämt!)
