Efter en tur till både Helsingfors och Stockholm med fantastiskt crew åkte jag, Sabina och Mattias tillsammans hem. När vi runt midnatt kör av mot Landskrona för att lämna Mattias svänger jag ut på en landsväg där det kommer en enda bil körandes. Jag bedömer att jag hinner ut framför bilen och upptäcker att den kommer snabbare än jag trott (svårt att se i mörkret när man är trött också) så jag gasar på för att den inte ska behöva sakta ned, men hinner inte ens komma upp i 70 km/h (som är hastigheten på den vägen) förrän bilen tänder sina blåljus.
Jag har svängt ut framför en polisbil (inte ens civil!) och inser att det är kört. Jag får blåsa och visa körkortet. Den ena polisen frågar om jag är på väg till eller från jobbet (eftersom jag har uniform) och jag svarar bara kort “från, det är därför jag är trött och gjorde en felbedömning…ni kom körandes snabbare än jag trodde”. Den andra polisen säger “du slipper undan böter på 2000kr” och jag ser helt chockad ut. Jag var så säker på att jag skulle få böter! När de hoppar in i polisbilen igen säger den andra polisen “tänk vad man kan göra för 2000kr!” och så ler de och kör iväg.
Jag kan säga att det är första gånger jag inte fått böter av de tre gånger jag blivit stannad av polisen, alla tre gångerna i uniform. Båda första gångerna har jag typ storbölat, men det har inte hjälp. Det var väl därför jag denna gången bara stod där, utan ursäkter eller djupare förklaringar. Jag var ju säker på att jag skulle få böter även denna gång!
Det är väl nu man ska köpa en trisslott. Eller iallafall hoppas på att jag fortfarande har tur imorgon och klarar mig på min airport standby!
