Precis som rubriken säger så var jag med om min första riktiga nödlandning häromveckan! Det var dock inte när jag själv jobbade utan när jag skulle flyga från Stockholm till Ängelholm som passagerare.
Vi skulle avgå kl 16:25 från Bromma och när vi fått vår safety briefing satte jag i hörlurarna och började kolla på en Netflix-serie jag laddat ned i mobilen. Det var mörk och efter vad jag tyckte kändes som en lång stund tittade jag upp för att se om de släckt skylten med säkerhetsbältet utan att jag märkt det och inte tänt upp än, men den var fortfarande tänd och jag kände hur det fortfarande kändes som att vi inte kommit upp på höjd. Jag fortsatte att titta på min serie, men efter ytterligare ett tag fick jag pausa och se hur länge jag tittat för att få någon typ av tidsuppfattning om hur lång tid som gått sedan takeoff. Jag började tänka för mig själv att så här länge brukar man bara få vänta om man förväntade turbulens, men det hade inte varit minsta lilla turbulens hittills. Plötsligt hör jag ett kommando över högtalarna från kapten så jag tar ur mina hörlurar och ser hur flygvärdinnan i forward går bak i kabinen med sin emergency checklist. Ingen annan passagerare verkar reagera så det är bara jag som sitter och tittar bakåt för att se vad som händer. I aft ser jag hur båda flygvärdinnorna står och läser sina checklistor och pratar med kapten i telefonen. Jag förstår att något har hänt och väntar på precis det som komma skall… En av flygvärdinnorna börjar läsa det meddelande man läser å kaptens vägnar när det är dags för en nödlandning. Vi ombedes kontrollera brace positions, nödutgångar och att lämna allt bagage ombord när vi utrymmer kabinen på marken. Folk börjar bli lite oroliga och enda förklaringen vi får är att vi ska gå ner och nödlanda på Skavsta i Nyköping p.g.a. “teknik”. Jag vet att det kan betyda vadsomhelst och önskar att jag hellre hade jobbat och varit medveten om vad som faktiskt händer. Jag får dock gå in i lite “work-mode” och lugna tjejen som sitter bredvid mig. När vi nuddar marken sitter vi i brace positions och själva landningen går bra. Det tar dock tid innan piloterna stänger av motorerna och fyra brand- och räddningstjänstbilar parkerar runtomkring flygplanet. Efter en lång stund stänger de ner och efter ett tag kommer kaptenen ut i kabinen och berättar vad som hänt över högtalarna. Tydligen har vi fått is på vingarna så de försökte gå ner i höjd, men tappade kontrollen över flygplanet och fick ta beslut att gå ner och nödlanda.
Efter ca 2,5 timmes väntan i en avspärrad terminal kommer det äntligen två bussar som ska köra alla passagerare vidare till Ängelholm. Det blir en lång natt och vi är inte framme förrän runt 02:00 på natten (istället för det planerade 17:40 då vi egentligen skulle ha landat).
Stor eloge till BRA och besättningen ombord som skötte allt superbra, tog ett beslut för allas säkerhet och sedan kontaktade passagerarna både via sms och telefonsamtal för att se hur alla mådde dagarna efteråt.
Ingen rolig händelse, men en upplevelse rikare!
Minus till mannen som direkt hörde av sig till Expressen och sa att han såg sitt liv passera i revy under nödlandningen. Så dramatiskt var det verkligen inte, så det var nog bara hans liv som passerade i revy för oss alla…
