Nu vänder allt igen… Igår fick Yuki läggas in för att få smärtlindring i väntan på strålbehandling. Ja, han har tre tumörer i hjärnan.
Just den biten får mig alltid att gråta när jag berättar det… Det är därför inte så många har vetat om den riktiga anledningen.
Det är säkert väldigt egoistiskt av mig att göra allt för att han ska bli bättre, men när jag ser hans bra stunder där han är sig själv och inte har ont (vilket har blivit oftare den senaste tiden tack vare hans mediciner) kan jag inte ge upp hoppet! Han har varit min bebis, sidekick och vapendragare i snart 10 år och utöver tumörerna är han pigg som en valp!
Jag ska ringa djursjukhuset om en timme för att se om Yuki får komma hem idag eller om han behöver vara inlagd någon dag till.
Nu ska jag bara få bort oron och tankarna den kommande timmen och träna med Sabina.
Sen ska jag jobba ett 11-timmarspass.
