Hundägare – var försiktiga!

Jag vill börja med att VARNA FÖR STARKA BILDER!
Med det här inlägget vill jag varna andra hundägare så att era hundar inte råkar ut för samma sak som hände min lilla pälsbebis Yuki för två år sedan.
Yuki och hans lillebror Dexter går nästan alltid utan koppel när de är ute eftersom de är uppfostrade att kunna göra det och jag vill kunna ge dem den friheten. Om de vill hälsa på en annan hund måste de först få ett “varsågod”, men om jag anser att de inte kommer kunna leka snällt med en hund får de inte hälsa alls (de är trots allt två ganska kaxiga hanar).
När Yuki och Dexter var hemma hos sin husse hade de under en promenad stött på en kvinna med två stora hundar i koppel. Kvinnan hade frågat om de kunde få hälsa på varandra men fick ett nej till svar, men trots detta släppte hon sina hundar lösa varav den ena direkt går till anfall och biter tag över nacken på Yuki. Yukis husse kastar sig över hunden och försöker bända upp käkarna på den för att den ska släppa Yuki, och när hunden tappar sitt tag om honom försöker den kasta sig över honom igen. Yukis husse får ett bett i armen, men lyckas få tag i Yuki som nu blöder kraftigt och skriker av smärta. Dexter har vid det här laget lyckats springa hem i panik och väntar skakandes utanför dörren. Husse springer och släpper in honom och kör sedan i ilfart till veterinären med Yuki i knäet för att försöka stoppa blödningen.
Jag får veta detta när jag är på jobbet (och ska egentligen flyga till Helsingfors för att sova där), men bryter ihop och får köra hem. Jag tackar än idag för att jag har så snälla och förstående kollegor!!! Dock får jag inte träffa Yuki den fredagkvällen, som har blivit inlagd för intensivvård, utan först på söndag förmiddag får han åka hem igen.
Jag minns fortfarande hur han kommer haltande genom korridoren hos veterinären, rakad på båda sidor av kroppen med stygn, blåmärken, dräneringsslang under huden och morfinplåster vid det största såret. Trots detta försöker han vifta på svansen när han ser mig!
Under den första veckan ligger han bara på sovrumsgolvet och sover på sidan, kan knappt röra sig och jag får mata honom och hålla fram vattenskålen till honom. När han ska ut och kissa håller jag fram hans bärväska så han kan hasa sig in i den (jag vill inte lyfta honom för han har så ont i kroppen) och får bära ut honom. Men han vill inte mer än att kissa och sen gå in igen.
Jag tvättar och lägger om såret varje dag i några veckor, men tyvärr måste han in till veterinären igen vid några tillfällen då såret svullnar. Bettet från den andra hunden har slitit loss huden från muskelvävnaden, men tack och lov inte punkterat någon lunga (vilket man fruktade när han kom in).

Så vad hände med kvinnan som ägde hunden som bet honom? Under själva attacken där Yukis husse försöker stoppa den andra hunden står hon bara och skriker “vad gör du med min hund?!”. Dagarna efter försöker hon få tag i honom, och jag kontaktar henne för att hon ska kunna stå till svars för detta. Till en början beklagar hon sig bara över hur orolig hon varit och blir lätt chockad när jag säger att detta kommer hon få betala.
Jag har självklart försäkrat Yuki och tack och lov för det (försäkringen täcker veterinärvård för ca 20,000kr), men utöver det får hon även betala ca 12,000kr för självrisk, mediciner och återbesök.
Jag väljer att inte göra en anmälan om hon lovar att inte ha sin hund lös längre, men jag har fått höra att hon fortfarande låter den springa lös i parken där flera hundägare rastar sina hundar.

Jag vill därför varna alla hundägare (speciellt vi som har mindre hundar) att vara försiktig! Även om du själv har en snäll hund kan en annan hund helt oprovocerat gå till attack, och när det är en så liten hund som t.ex. mina chihuahuas räcker det oftast med ett bett för att döda.
Yuki, idag 9,5 år, hade änglavakt!

Så här låg Yuki den första veckan och hade för ont för att röra sig.
Plåstret med text på är ett morfinplåster och det som sticker ut under huden
är en dräneringsslang.